I. Om Templets Inredning

I Öster, d.v.s. mot Boleskine som ligger på den sydöstra stranden av Loch Ness i Skottland, två miles öster om Foyers, finnes en helgedom eller Högaltare. Dess dimension bör vara sju fot långt, tre fot brett, 44 tum högt. Det bör vara täckt av en röd altarduk som kan vara broderad med gyllene Fleur-de-Lys, eller en sol, eller annat passande emblem.

På varje sida om det skall finnas en pelare eller obelisk med motsatser i svart och vit.

Under det skall vara en estrad gjord av tre steg av svarta och vita rutor.

Ovanför det finnes superaltaret vars topp utgörs av en reproduktion av Uppenbarelse Stelan med fyra ljus på varje sida. Under Stelan placeras Lagens Bok med sex ljus på varje sida. Under detta igen den Heliga Graalen med rosor på varje sida. Det skall finnas rum framför Bägaren för Paten. På varje sida bortom rosorna finnes två stora ljus.

Allt är inneslutet inom en stor slöja.

Vid ett apex format av en liksidig triangel vars baslinje dras mellan pelarna står ett litet svart fyrkantigt altare utgjort av två kuber ståendes ovanpå varandra.

Detta altare utgör mitten av basen av en liknande liksidig triangel vid vars apex finnes en cirkulär funt.

Repeterandes i en tredje triangel finnes vid dess apex en upprättstående grav.

II. Om mässans officerare

PRÄSTEN bär den Heliga Lansen och är först iklädd en enkel vit särk.

PRÄSTINNAN bör vara “Virgo Intacta“ eller speciellt dedikerad till att tjäna den Stora Orden. Hon är klädd i vitt, blått och guld. Hon bär ett Svärd från en röd gördel samt Paten och Hostian, eller Ljuskakorna.

DIAKONEN är klädd i vitt och gult. Han bär Lagens Bok.

Två BARN klädda i vitt och svart. Det ena bär en kanna vatten och saltet, det andra ett rökelsekar med eld och ett skrin med parfym.

III. Om intågandets ceremoni

DIAKONEN öppnar templets dörr, släpper in församlingen, och tar sin plats mellan det lilla altaret och funten. (Det bör finnas en dörrvakt som sköter insläppet.) DIAKONEN går fram och bugar framför den öppna helgedomen där Graalen är upphöjd. Han kysser Lagens Bok tre gånger, öppnar den och placerar den på överaltaret. Han vänder sig mot Väst.

DIAKONEN: Gör vad du vill skall vara Lagens helhet. Jag förkunnar Ljusets, Livets, Kärlekens och Frihetens Lag i IAΩs namn.

FÖRSAMLINGEN: Kärlek är lagen, kärlek under vilja.

DIAKONEN går till sin plats mellan rökelsealtaret och funten, vänder sig mot Öst och visar steget och tecknet för en Man och en Broder. Alla upprepar efter honom.

DIAKONEN OCH FOLKET: Jag tror på en hemlig och outsäglig HERRE; och på en Stjärna i Stjärnors Sällskap av vars eld vi skapas, och till vilken vi skall återvända;

och på en Livets Fader, Mysterium av Mysterium, i Hans namn CHAOS, Solens ende viceregent på Jorden; och på en Luft, näringsgivaren för allt som andas.

Och jag tror på en Jord, allas vår Moder, och på en Livmoder i vilken alla människor skapas, och i vilken de skall vila, Mysterium av Mysterium, i Hennes namn BABALON.

Och jag tror på Ormen och Lejonet, Mysterium av Mysterium, i Hans namn BAPHOMET.

Och jag tror på en Gnostisk och Katolsk Kyrka av Ljus, Liv, Kärlek och Frihet, vars Lags Ord är Θελημα.

Och jag tror på Helgonens förbund.

Och, liksom kött och dryck förvandlas i oss dagligen till andlig näring, tror jag på Mässans Mirakel.

Och jag erkänner ett Visdomens Dop varigenom vi uppnår Inkarnationens Mirakel.

Och jag erkänner mitt liv som ett, individuellt, och evigt som var, och är, och kommer att vara.

ʼΆΥΜΓΝ. ʼΆΥΜΓΝ. ʼΆΥΜΓΝ

Nu spelas musik. Barnet träder in med kannan och saltet.JUNGFRUN träder in med Svärdet och Oblattallriken. Barnet träder in med rökelsekaret och rökelsen. De vänder sig motDIAKONEN, och faller ut i linje i utrymmet mellan de två altarna.

JUNGFRUN: Hälsning från Jord och Himmel!

Alla ger Magikerns Hälsningstecken, ledda avDIAKONEN.

PRÄSTINNAN, med det negativa barnet till vänster, och det positiva barnet till höger, går uppför stegen till Hög Altaret. De väntar på henne nedanför. Hon placerar Paten framför Graalen. Efter att ha dyrkat det, går hon ned med barnen följande sig, det positiva direkt efter, rör hon sig på ett ormlikt sätt 3 ½ cirklar i Templet. (Medsols runt altaret, motsols runt funten, medsols runt altaret och funten, motsols runt altaret och så till Graven i Väster.) Hon drar sitt Svärd och drar med det undan Slöjan.

PRÄSTINNAN: Med Järnets ✠ makt, säger jag till dig, Res dig. I vår Herre ✠ Solens namn, och i vår Herres ✠ ... namn så att du må skänka dygderna till Församlingen.

Hon stoppar ned svärdet.

PRÄSTEN kommer ut från Graven och håller Lansen upprätt med båda händerna, höger över vänster, mot sitt bröst, och tar de tre första regelrätta stegen. Han ger sedan Lansen tillPRÄSTINNAN och ger de tre strafftecknen. Han knäböjer sedanoch dyrkar Lansen med båda händerna. Botgöringsmusik.

PRÄSTEN: Jag är en man bland män.

Han tar åter Lansen och sänker den. Han reser sig.

PRÄSTEN: Hur skall jag kunna bli värdig att skänka dygderna till Församlingen?

PRÄSTINNAN tar vattnet och saltet från barnet, och blandar dem i funten.

PRÄSTINNAN: Låt Jordens salt förmå Vattnet att bära det Stora Havets dygd. (Knäböjer) Moder; må du tillbes!

Hon återvänder till väster.✠ påPRÄSTEN med öppen hand, på pannan, bröstet och kroppen.

Må PRÄSTEN vara ren i kropp och själ!

PRÄSTINNAN tar rökelsekaret från barnet och placerar det på det lilla altaret. Hon lägger rökelse däri.

Låt Elden och Luften göra världen ljuv! (Knäböjer)

Fader, må du tillbes!

Hon återvänder till Väster, och gör✠ med rökelsekaret framförPRÄSTEN, tre gånger som tidigare.

Må PRÄSTEN vara glödande i kropp och själ!

(Barnen återtar sina vapen då de använts.)

DIAKONEN hämtar nu den helgade Särken från Högaltaret och tar den till henne. Hon klärPRÄSTEN i hans särk av scharlakansrött och guld.

Må Solens flamma vara din strålglans, O du SOLENS PRÄST!

DIAKONEN hämtar kronan från Högaltaret. (Kronan kan vara av guld eller platina, eller av electrum magicum; men inte av andra metaller, utom för de små delar som är nödvändiga för en lämplig legering. Den kan vara utsmyckad med diverse juveler, efter tycke. Men den måste ha Uraeus-ormen slingrande omkring sig, och den upprätthållande huvudbonaden måste matcha Särkens scharlakansröda. Dess yta bör vara av sammet.)

Må Ormen vara din krona, O du HERRENS PRÄST!

Knäböjande tar hon Lansen mellan sina öppna händer och för dem mycket varsamt upp och ned längs skaftet elva gånger.

Må HERREN vara närvarande bland oss!

Alla ger Hälsningstecknet.

FOLKET: Så må det bli!

IV. Om slöjans öppnandes ceremoni

PRÄSTEN: Dig som vi därför tillber, kallar vi också in. Med den lyfta Lansens kraft!

Han höjer lansen. Alla upprepar hälsningstecknet. Triumfatorisk musik.PRÄSTEN tarPRÄSTINNAN i hennes högra hand med sin vänstra hållandes Lansen rest.

PRÄSTEN: Jag, PRÄST och KONUNG, tar dig, Jungfru ren utan fläck; Jag höjer dig; Jag leder dig till Öster; Jag sätter dig på Jordens höjdpunkt.

Han sätterPRÄSTINNAN på altaret.DIAKONEN och barnen följer efter, de i led bakom honom.PRÄSTINNAN tar Lagens Bok, återtar sin plats, och håller den öppnad mot sitt bröst med båda händerna, hennes tummar och pekfingrar skapandes en nedåtriktad triangel.PRÄSTEN ger lansen tillDIAKONEN, tar karet från barnet och stänker påPRÄSTINNAN, görandes fem kors; panna, axlar och lår.PRÄSTENS tumme är alltid mellan hans pek- och långfinger då han inte håller lansen.PRÄSTEN tar rökelsekaret från barnet och gör fem kors liksom tidigare. Barnen sätter tillbaka sina vapen på respektive altare.PRÄSTEN kysser Lagens Bok tre gånger.

Han knäböjer en tid i tillbedjan med förenade händer, knogarna och tummarna mot varandra i samma position liksom tidigare. Han reser sig och drar slöjan för hela altaret. Alla reser sig och står i givakt.

PRÄSTEN tar Lansen frånDIAKONEN och håller den som tidigare, som Osiris eller Ptah. Han går runt Templet tre gånger följd avDIAKONEN och barnen liksom tidigare. (Dessa håller sina armar korsade över bröstet då de inte använder sina händer.) Vid det sista varvet lämnar de honom och går till platsen mellan funten och det lilla altaret där de knäböjer i tillbedjan; handflatorna förenade ovanför huvudet. Alla imiterar denna rörelse.PRÄSTEN återvänder till Öster och stiger upp på altarets första steg.

PRÄSTEN: O cirkel av Stjärnor varav vår Fader endast är den yngre brodern, under bortom fantasin, den oändliga rymdens själ, inför vilken Tiden Skäms, sinnet förvirras, och förståelsen fördunklas, Dig må vi inte uppnå, såvida inte Din uppenbarelse är Kärlek. Därför kallar vi in dig genom frö och rot och stam och knopp och löv och blomma och frukt.

Då svarade prästen & sade till Rymdens Drottning, i det han kysste hennes ljuvliga panna, och daggen av hennes ljus badade hela hans kropp i en sötdoftande parfym av svett: O Nuit, Himmelens oupphörliga, låt det alltid vara så; att människor ej talar om Dig som En utan som Ingen; och låt dem ej tala om dig alls, då du är oändlig!

Under detta tal måstePRÄSTINNAN helt gjort sig av med sin särk. (Se CCXX I:62)

PRÄSTINNAN: "Men att älska mig är bättre än alla ting: om du under nattstjärnorna i öknen strax bränner min rökelse inför mig, åkallar mig med ett rent hjärta och Ormlågan däri, så skall du komma litet grann att vila i min famn. För en kyss kommer du då att vara villig att ge allt; men den som ger en stoftpartikel skall förlora allt i den timmen. Ni skall samla varor och lager av kvinnor och kryddor; ni skall bära dyrbara juveler; ni skall överträffa jordens nationer i prakt & stolthet; men alltid i kärleken till mig, och så skall ni komma till min glädje. Jag ålägger dig innerligt att komma inför mig i en enkel skrud och täckt av en dyrbar huvudbonad. Jag älskar dig! Jag trånar efter dig! Blek eller purpur, beslöjad eller yppig, jag som är all njutning och purpur och rus av den innersta betydelsen, åtrår dig. Sätt på vingarna, och väck den ihoprullade prakten inom dig: kom till mig! Till mig! Till mig! Sjung den hänryckande kärlekssången till mig! Bränn för mig parfymer! Bär för mig juveler! Drick till mig, ty jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag är Solnedgångens dotter med ögonlock blå; jag är den yppiga natthimmelens nakna strålglans. Till mig! Till mig!"

PRÄSTEN stiger upp på det andra steget.

PRÄSTEN: O hemlighet av hemligheter som är dold i allt levandes väsen, inte Dig dyrkar vi, ty det som dyrkar är också Du. Du är Det, och Det är Jag. Jag är lågan som brinner i var människas hjärta och i var stjärnas kärna. Jag är Liv och givaren av Liv, men därför är kunskapen om mig kunskapen om döden. Jag är ensam: det finns ingen Gud där jag är.

DIAKONEN och alla reser sig med Hälsningstecknet.

DIAKONEN: Men ni, o mitt folk, res er & vakna!
Låt ritualerna utföras korrekt med glädje & skönhet!
Det finns ritualer för elementen och fester för tiderna.
En fest för Profetens och hans Bruds första natt!
En fest för de tre dagarna av skrivandet av Lagens Bok.
En fest för Tahuti och Profetens barn — hemlig, o Profet!
En fest för den Yttersta Ritualen, och en fest för Gudarnas Dagjämning.
En fest för eld och en fest för vatten; en fest för livet och en större fest för döden!
En fest var dag i era hjärtan i min hänrycknings glädje!
En fest var natt till Nu, och den yttersta hänförelsens njutning.

PRÄSTEN stiger upp på det tredje steget.

PRÄSTEN: Du som är En, vår Herre i Universum, Solen, vår Herre i oss själva vars namn är Mysterium av Mysterium, yttersta varelse vars strålglans, upplysande världarna, också är andedräkten som får varje Gud och även Döden att darra inför Dig. Genom Ljusets Tecken ✠ träd Du ärorik fram uppå Solens tron.

Öppna skapelsens och intelligensens stig mellan oss och våra sinnen. Upplys vår förståelse.
Uppmuntra våra hjärtan. Låt ditt ljus kristallisera sig i vårt blod, uppfyllande oss med Uppståndelse.

A ka dua
Tuf ur biu
bi a’a chefu
Dudu nur af an nuteru!

PRÄSTINNAN: Det finns ingen lag bortom Gör vad du vill.

PRÄSTEN delar på slöjan med sin Lans. Under de föregående talen harPRÄSTINNAN, om nödvändigt, som i ociviliserade länder, åter tagit på sin särk.

PRÄSTEN: ΙΩ ΙΩ ΙΩ ΙΑΩ ΣΑΒΑΟ ΚΥΡΙΕ ΑΒΡΑΣΑΧ ΚΥΡΙΕ ΜΕΙΘΡΑΣ ΚΥΡΙΕ ΦΑΛΛΕ. ΙΩ ΠΑΝ, ΙΩ ΠΑΝ ΠΑΝ ΙΟ ΙΣΧΥΡΟΧ, ΙΩ ΑΘΑΝΑΤOΝ, ΙΩ ΑΒΡΟΤΟΝ ΙΟ ΙΑΩ. ΧΑΙΡΕ ΦΑΛΛΕ ΚΑΙΡΕ ΠΑΜΦΑΓΕ ΚΑΙΡΕ ΠΑΝΓΕΝΕΤΟΡ. ΑΓΙΟΣ, ΑΓΙΟΣ, ΑΓΙΟΣ ΙΑΩ

PRÄSTINNAN sitter med Paten i sin högra hand och Bägaren i sin vänstra.

PRÄSTEN sträcker fram lansen, som hon kysser elva gånger. Hon tar Lansen och håller den sedan till sitt bröst, medanPRÄSTEN faller till hennes knän, kysser dem med sina armar utsträckta längs hennes lår. Han förblir i denna tillbedjan medanDIAKONEN förrättar kollekten. Alla står i givakt, i Dieu Garde, det vill säga, fötterna i fyrkant, händerna med löst hållna länkade tummar. Detta är den allmänna ställningen när man står upp, om inte andra direktiv ges.

V. Förättandet av kollekten, vilka är elva i antal

SOLEN

DIAKONEN: Synlige och förnimbare Herre av vilken jorden endast är en frusen gnista som vrider sig med daglig och årlig rörelse runt dig, källa av ljus, källa av liv, låt din eviga strålglans stärka oss till ständigt arbete och njutning; så att, liksom vi är konstanta deltagare av ditt överflöd, vi i vårt specifika kretslopp får skänka ljus och liv, näring och glädje åt dem som kretsar runt oss utan att förlora substans eller lyster i evighet.

FOLKET: Så må det bli.

HERREN

DIAKONEN: Hemlige och mest Helige Herre, källa av ljus, källa av liv, källa av kärlek, källa av frihet, var du för evigt beständig och mäktig inom oss, energins kraft, rörelsens eld; med flit låt oss för evigt arbeta med dig, så att vi kan förbli i din överflödande glädje.

FOLKET: Så må det bli.

MÅNEN

DIAKONEN: Nattens Dam, som för evigt vrider sig runt oss nu ömsom är synlig och osynlig i ditt kretslopp, var du lyckobringande för jägare, och älskande, och för alla människor som strävar på jorden, och för alla sjöfarare uppå havet.

FOLKET: Så må det bli.

FRUN

DIAKONEN: Givare och mottagare av glädje, livets och kärlekens port, var du alltid redo, du och dina tjänarinnor, i ditt ämbete av glädje.

FOLKET: Så må det bli.

HELGONEN

DIAKONEN: Herre av Liv och Glädje, som är människans styrka, som är varje sann guds essens på Jordens yta, fortlevande kunskap från generation till generation, du som dyrkats av oss på hedar och i skogar, på berg och i grottor, öppet på marknadsplatserna och i hemlighet i våra hems kammare, i tempel av guld och elfenben och marmor liksom i dessa andra, våra kroppars tempel. Värdigt åminner vi de värdiga som i gångna tider tillbad dig och manifesterade din prakt inför människan.

(Vid varje namn tecknar Diakonen✠ med tummen mellan pek- och långfinger. Vid vardaglig mässa är det endast nödvändigt att högtidlighålla de vars namn är kursiva som visas.)

DIAKONEN:Laotze och Siddarthaoch Krishna och Tahuti, Mosheh, Dionysus, Muhammed och To Mega Therion, och med dessa ävenHermes, Pan, Priapus, Osiris och Melchizedek, Khemoch Amoun och Mentu, Heracles, Orpheus och Odysseus; med Vergilius, Catullus, Martialis, Rabelais, Swinburne, och mången helig skald;Apollonius Tyanaeus, Simon Magus, Manes, Pythagoras, Basilides, Valentinus, Bardesanes och Hippolytus, som sände Gnosis Ljus till oss deras efterträdare och deras arvtagare; med Merlin, Arthur, Kamuret, Parzival, och mången annan profet, präst och konung som bar Lansen och Kalken, Svärdet och Skivan mot Hedningarna; och även dessa, Carolus Magnus och hans paladiner, med William av Schyren, Frederick von Hohenstaufen, Roger Bacon, Jacobus Burgundus Molensis Martyren, Christian Rosencreutz, Ulrich von Hutten, Paracelsus, Michael Maier, Roderic Borgia Påven Alexander den sjätte, Jacob Boehme, Francis Bacon Lord Verulam, Andrea, Robertus de Fluctibus, Johannes Dee, Sir Edward Kelly, Thomas Vaughn, Elias Ashmole, Molinos, Adam Weishaupt, Wolfgang von Goethe, William Blake, Ludovicus Rex Bavariae, Richard Wagner, Alphonse Louis Constant, Friedrich Nietzsche, Hargrave Jennings, Carl Kellner, Forlong dux, Sir Richard Francis Burton, Sir Richard Payne Knight, Paul Gaugin, Doctor Gérard Encausse, Doctor Theodor Reuss och Sir Aleister Crowley, Karl Johannes Germer, och major Grady Louis McMurtry.O Söner av Lejonet och Ormen! Med alla dina helgon åminner vi värdigt de värdiga som var och är och komma skall. Må deras Essens vara här närvarande, kraftig, mäktig och faderlig för att göra denna fest perfekt!

FOLKET: Så må det bli.

JORDEN

DIAKONEN: Moder av fruktsamhet på vars bröst vilar vatten, vars kind smeks av luft och i vars hjärta finns solens eld, livmoder för allt liv, säsongernas återkommande ynnest, svara gynnsamt på vårt arbetes böner, och åt herdar och husbönder var du gynnsam.

FOLKET: Så må det bli.

PRINCIPERNA

DIAKONEN: Mystiska energi, trefaldig, mystiska Materia, i fyrfaldig och sjufaldig uppdelning, vilkas sakers samspel väver Livets Slöjas dans uppå Andens Ansikte, låt det finnas Harmoni och Skönhet i dina mystiska kärlekar, så att det i oss må finnas hälsa och rikedom och styrka och gudomlig njutning enligt Frihetens Lag; låt var och en följa sin Vilja såsom en stark människa glädjandes på sin väg, likt kursen för en Stjärna som för evigt lyser i Himlens glädjerika sällskap.

FOLKET: Så må det bli.

FÖDELSEN

DIAKONEN: Må stunden vara lyckobringande, och livets port öppen i fred och välgång, så att hon som föder barn kan glädjas, och barnet fånga livet med båda händerna.

FOLKET: Så må det bli.

ÄKTENSKAP

DIAKONEN: Låt framgång råda bland dem som denna dag förenas med kärlek under vilja; må styrka och skicklighet förenas för att mana fram extas, och skönhet svara skönhet.

FOLKET:Så må det bli.

DÖDEN

Alla står med huvudet upprätt och ögonen öppna.

DIAKONEN: Slutet för allt som lever, vars namn är outgrundligt, var blid mot oss i din timme.

FOLKET: Så må det bli.

SLUTET

DIAKONEN: Låt dem från vilkas ögon livets slöja har fallit erhålla uppfyllandet av sina sanna viljor, oavsett om de vill upptagas i det oändliga eller förenas med sina utvalda eller föredragna, eller vara i kontemplation, eller vara i frid, eller uträtta inkarnationens mödor och hjältedåd på denna planet eller någon annan, eller på vilken stjärna som helst, eller vad som helst, må de förlänas uppfyllandet av sina viljor; ja, uppfyllandet av sina viljor.

ʼΆΥΜΓΝ. ʼΆΥΜΓΝ. ʼΆΥΜΓΝ.

FOLKET: Så må det bli.

Alla sätter sig.

DIAKONEN och barnen uppvaktarPRÄSTEN ochPRÄSTINNAN, och är redo att hålla lämpligt vapen då det är nödvändigt.

VI. Om helgandet av elementen

PRÄSTEN gör de fem korsen_✠3 ^✠1 _✠2 på Paten och bägaren;✠4 endast på Paten;✠5 endast på bägaren.

PRÄSTEN: Människans liv uppå Jorden, arbetets frukt, mödans lön; var du sålunda Andens näring!

Han rör Hostian med Lansen.

PRÄSTEN: Vid Stavens dygd! Låt detta bröd vara Guds Kropp!

Han tar Hostian.

PRÄSTEN: ΤΟΥΤΟ ʼΈΣΤΙ ΤΟ ΣΩΜΑ ΜΟΥ.

Han knäböjer, tillber, reser sig, vänder sig, visar Hostian förFOLKET, vänder sig, återför Hostian och tillber. Musik.

PRÄSTEN: Bärare av Människans glädje uppå Jorden, arbetets tröst, mödans inspiration, var du sålunda Andens extas!

Han vidrör Bägaren med Lansen.

PRÄSTEN: Vid Stavens dygd! Låt detta vin vara Guds Blod!

Han tar Bägaren.

ΤΟΥΤΟ ʼΈΣΤΙ ΤΟ ΠΟΤΗΡΙΟΝ ΤΟΥ ʽΆΙΜΑΤΟΣ ΜΟΥ.

Han knäböjer, tillber, reser sig, vänder sig, visar Bägaren förFOLKET, vänder sig, sätter tillbaka Bägaren, och tillber. Musik.

Ty detta är Återuppståndelsens Förbund.

Han gör de fem korsen påPRÄSTINNAN.

Mottag, O HERRE, detta offer av liv och glädje, sanna tecken på Återuppståndelsens Förbund.

PRÄSTEN erbjuder Lansen tillPRÄSTINNAN, som kysser den; han rör henne sedan mellan brösten och uppå kroppen. Han slänger sedan sina armar uppåt i luften, som omfattande hela helgedomen.

Låt detta offer bäras på Eterns vågor till vår Herre och Fader Solen som färdas över Himlarna i sitt namn ON.

Han sluter sina händer, kysserPRÄSTINNAN mellan brösten och gör tre stora kors över Paten, Bägaren och sig själv. Han slår sig för bröstet. Alla upprepar denna handling.

Hör ni alla nu närvarande helgon i den gamla tidens sanna kyrka, att av er gör vi anspråk på arvsrätt, med er gör vi anspråk på gemenskap, från er gör vi anspråk på välsignelse i ʼΙΑΩs namn.

Han gör tre kors på Paten och Bägaren tillsammans. Han avtäcker bägaren, knäböjer, tar Bägaren i sin vänstra hand och Hostian i sin högra. Med Hostian gör han de fem korsen på Bägaren.

      ✠1
✠3    ✠2
 ✠5 ✠4

Han höjer Hostian och Bägaren. Klockan slår.

ʽΆΓΙΟΣ ʽΆΓΙΟΣ ʽΆΓΙΟΣ ʼΙΑΩ.

Han ställer tillbaka Hostian och Bägaren och tillber.

VII. Om förättandet av Hymnen

PRÄSTEN: Du som är jag, bortom allt jag är,
Som saknar natur, och inget namn bär,
Som är, när intet annat än du finns kvar,
Du, Solens centrum och hemlighet,
Du, dolda källa till alla kända ting,
Och okända, Du otillgängliga, ensamme,
Du, den sanna elden i röet
Närande och uppfödande, källan och fröet
Av liv, kärlek, frihet och ljus,
Du bortom tal och bortom syn,
Dig kallar jag in, min svaga unga eld
Uppflammande då mina avsikter växer.
Dig kallar jag in, du väntande,
Dig, Solens centrum och hemlighet,
Och det mest heliga mysterium
Vars farkost är jag!
Träd fram, du mest stränge och blide,
Som sig bör, i ditt barn!

ALLA I KÖR: Ty från Fadern och från Sonen
Är den Helige Ande normen;
Manlig - Kvinnlig, kvintessentiell, en,
Mansvarelse beslöjad i kvinnoform.
Ära och dyrkan i det högsta,
Du Duva, människosläktet som gudomligt skapar,
Varande den rasen, högst kungligt skött,
Till vårens solsken genom vinterstorm.
Ära och dyrkan till Dig,
Världsaskens sav, Underträd!

MÄN: Ära till Dig från den Förgyllda Graven!

KVINNOR: Ära till Dig från den Väntande Livmodern!

MÄN: Ära till Dig från den oplöjda Jorden!

KVINNOR: Ära till Dig från den helgade jungfrun!

MÄN: Ära till Dig, sanna Enhet
Av den Eviga Treenigheten!

KVINNOR: Ära till Dig, du herre och dam
Och Själv av jag är den jag är!

MÄN: Ära till Dig, bortom all tid
Din källa av säd, ditt frö och embryo!

KVINNOR: Ära till Dig, evige Sol,
Du En i Tre, Du Tre i En!

ALLA I KÖR: Ära och dyrkan till Dig,
Världsaskens sav, underträd!

(Dessa ord skall forma kärnan av hymnen; men helheten eller delar av den skall framläggas till musik, som kan vara så elaborerad som konsten kan uppfinna. Men även om andra hymner skulle bemyndigas av Kyrkans Patriark skall denna ha sin plats som den första av sitt slag, fadern till alla andra.)

VIII. Om det Mystiska Bröllopet och Fullbordandet av Elementen

PRÄSTEN tar Paten mellan högra handens pek- och långfinger.
PRÄSTINNAN håller Bägaren i sin högra hand.

PRÄSTEN: Högst hemlige Herre, välsigna denna andliga föda för våra kroppar, och förse oss med hälsa och rikedom och styrka och glädje och fred, och det uppfyllande av vilja och av kärlek under vilja som är evig lycka.

Han gör✠ med Paten kysser den. Han avtäcker Bägaren, knäböjer och reser sig. Musik.
Han tar Hostian och bryter den över Bägaren. Han lägger tillbaka den högra delen på Paten. Han bryter av en liten bit av delen i vänster hand.

ΤΟΥΤΟ ʼΈΣΤΙ ΤΟ ΣΠΕΡΜΑ ΜΟΥ. ʽΌ ΠΑΤΗΡ ʼΈΣΤΙΝ ʽΌ ʽΗΥΙΟΣ ΔΙΑ ΤΟ ΠΝΕΥΜΑ ʽΆΓΙΟΝ. ʼΆΥΜΓΝ. ʼΆΥΜΓΝ. ʼΆΥΜΓΝ.

Han lägger tillbaka den vänstra delen av Hostian.PRÄSTINNAN sträcker ut Lansspetsen med sin vänstra hand för att ta emot den lilla biten.PRÄSTEN tar Bägaren i sin vänstra hand. Tillsammans för de ner Lansspetsen i Bägaren.

PRÄSTEN och PRÄSTINNAN: ΗΡΙΛΙΥ.

PRÄSTEN tar Lansen.PRÄSTINNAN täcker över Bägaren.PRÄSTEN knäböjer, reser sig, bugar, för samman händerna. Han slår sig för bröstet.

PRÄSTEN: O Lejon och O Orm som förgör förgöraren, var mäktig bland oss.
O Lejon och O Orm som förgör förgöraren, var mäktig bland oss.
O Lejon och O Orm som förgör förgöraren, var mäktig bland oss.

PRÄSTEN förenar händerna påPRÄSTINNANS bröst,och tar tillbaka sin Lans.
Han vänder sig till Folket, sänker och höjer Lansen, och gör✠ över dem.

Gör vad du vill skall vara Lagens helhet.

FOLKET: Kärlek är lagen, kärlek under vilja.

Han sänker Lansen och vänder sig mot Öst.PRÄSTINNAN tar Lansen i sin högra hand, och med den vänstra erbjuder hon Paten. PRÄSTEN knäböjer.

PRÄSTEN: I min mun är essensen av Solens Liv.

Han tar Hostian med högra handen, gör✠ med den över Paten och äter den sedan. Tystnad.PRÄSTINNAN tar, avtäcker och erbjuder Bägaren, liksom tidigare.

PRÄSTEN: I min mun är essensen av Jordens glädje.

Han tar Bägaren, gör✠ överPRÄSTINNAN, tömmer den och ger den åter.

Tystnad. Han reser sig, tar Lansen och vänder sig tillFOLKET.

PRÄSTEN: Det finns ingen del av mig som inte är en del av Gudarna.

(De i församlingen som meddelat att de har för avsikt att ta nattvarden gör det. Inga andra bör närvara. En hel Ljuskaka och en full bägare vin har förberetts åt var och en som tillkännagivit sin intention.DIAKONEN ställer upp dem (församlingen). En efter en går de fram till altaret, barnen tar elementen och erbjuder dem. Församlingen tar nattvarden på samma sätt som prästen nyss gjort; yttrande samma ord i Återuppståndelsens position: ”Det finns ingen del av mig som inte är av Gudarna.” Undantaget till denna del av ceremonin är om det är ett firande, i vilket fall endastPRÄSTEN tar nattvarden; eller om det är ett giftermål då ingen annan än de två som gifter sig deltar; eller om det är ett dop då endast barnet som blir döpt deltar; och vid tillfälle av Konfirmation vid puberteten då endast de som konfirmeras deltar. Sakramentet kan reserveras avPRÄSTEN för att utdelas till de sjuka i sina hem.)

PRÄSTEN stänger allt inom förlåten.

Med Lansen gör han sålunda✠ tre gånger över folket:

PRÄSTEN: ✠ Herren välsignar er.
✠ Herren upplyser era sinnen och tröstar era hjärtan och upprätthåller era kroppar.
✠ Herren för er till uppfyllandet av era Sanna Viljor, det Stora Arbetet, Summum Bonum, Sann Visdom och Fullkomlig Lycka.

Han går ut, medDIAKONEN och barnen efter sig, in i graven i väster. Musik. (Frivillig)

NOTERA: PRÄSTINNAN och de andra officerarna deltar aldrig i Sakramentet, då de är som delar avPRÄSTEN själv.

NOTERA: Vissa hemliga Formula av denna Mässa utläres tillPRÄSTEN vid hans prästvigning.